Mer och mer bekant

Betoningen brukar sitta på näst sista stavelsen,
inte på de två sista.
Vi säger kAffe, inte kAffE.
SEnap, inte sEnAp.
(Vi säger Ananas också, trots att första a:et inte är näst sist, så det är väl ett undantag. Men det är det ju också för sörlänningar som betonar alla tre a:n som om frukten stavades annannass.)
Det blir därför WAssberg och StEnmark,
MArklund och LÄckberg.
Erik Berglund hette BErglund, tills han flyttade till Stockholm
Nu heter han Bromée efter att ha gift sig.
På Malin spricker det.
Där kör vi dubbelbetoning:
MAlIn.
Är det ett förvirrat anpassningsförsök?
Jag försöker komma på vad gamla människor hemma har sagt,
men a’MAlin och a’MAlIn känns lika bekant.
Mer och mer bekant.

Mer en rökruta

Är helt beredd på att stödja
dem som vill förbjuda
rökning på allmän plats.
Över Sergels torg går jag inte
för det är mer en rökruta.
Inte bara pundarna, alltså, alla röker där.
Sen kan man råka hamna bakom en rökare
som ska till samma ställe;
Hamngatan ner mot Norrmalmstorg
eller till och med genom Humlegården.
Värst är att kliva ut i friska luften
och så står rastande rökare utanför porten.
Såg en sån i dag,
hon på bilden.
Drack kaffe och spelade Angry birds
med en cigg mellan fingrarna.
Gravid var hon också.
Men skit i ungen,
nu är det mig det är synd om.

Ursäkta att jag

Det ska nog vara förlåt och inte ursäkta
om man vill gottgöra en tabbe.
Tanten som körde in i en medpassagerare med sin resväska
på tunnelbanan sa ursäkta,
och det lät som om hon sa
”såg du inte att jag skulle köra med väskan här, grabbjävel”.
Ursäkta använder man väl när man ska få någons uppmärksamhet,
när man ska tränga sig förbi någon i rulltrappan.
Ursäkta att jag tränger mig på, men jag måste gå förbi,
eller ursäkta att jag stör, kan du tala om var svartklubben ligger.
Om man däremot ränner in i någon i rulltrappan,
spiller ut någons drink i förbifarten,
då är ett förlåt på sin plats.

Skejtarna i fontänen

Skejtarna i fontänen på Sergels torg
åker mot en upphöjning och hoppar till.
Brädan vrider sig ett halv varv i luften
och landar upp och ner.
Skejtaren tar några avstannande steg för att återfå balansen.
Nästa kille gör samma sak,
under tiden har den första killen gått tillbaka till startplatsen.
Allting börjar om,
brädan hamnar hela tiden på rygg.
Allt skulle vara behagligare om killarna till exempel
landade på brädan och rullade efter hoppet.
Det måste vara tråkigt att ha en hobby man inte kan.

Åt och drack på Riche

Jag är inte bilmekaniker,
inte tandläkare. Därför brukar jag köpa såna tjänster.
Jag bokar tandläkartid och de frågar
om det ska vara både lagning och undersökning.
Ni får bestämma, säger jag.
Jag tror att nåt pajade när en hallonkärna fastnade,
men jag vet inte vad som kan göras åt det.
Lagning alltså? frågar hon.
Men...
Jaha, då bokar vi det.
Och bilen sen,
i webbokningen får jag fylla i vad som behövs göras.
Kamrem, spindelleder, batteri, stötdämpare, bromsar,
servoolja.
Ingen jävla aning,
kan vi inte göra så att jag kör bilen till er
och ni kollar på den och berättar för mig vad som krävs?
Det alternativet går dock inte att välja på webben.
Man kanske borde köra till en verkstad innan man lämnar in bilen på verkstad.
Kolla tänderna före tandläkarbesöket.
Jag kommer ihåg att jag gick ut och åt och drack på Riche
efter båda de här bokningsförsöken.

Lämna hjässan

Håret är det första som blir senilt.
Plötsligt en dag vet inte enstaka hårstrån var och hur de ska växa.
De famlar, kliar sig i sina hårhuvuden,
chansar på att de ska vara vita.
Eller vänta nu, var det ryggen vi skulle växa på?
”Grabbar, lämna hjässan,
jag tror det är nedanför nacken vi ska hålla till.”
I sin dementa vardag får de för sig att byta kvalitet,
opåkallat skjuta ut från underarmen,
bosätta sig i öronen eller i näsan
eller bara tappa fotfästet.

Om vi lärde om

Vår gångstil är så välutvecklad,
evolutionen har sett till
att vi ska ta oss fram så energisnålt som möjligt.
Om vi lärde om,
gick lite mer energikrävande,
skulle vi inte behöva lägga 550 kronor i månaden
på gymkort.
6 600 per år.

Om vi blev vegetarianer

Om vi blev vegetarianer, veganer

eller bara slutade äta kött och ost,

fisk, smör, mjölk, ägg i största allmänhet:

då behövdes varken kor, lamm, höns över huvud taget.

Det vore synd eftersom många av de där djuren är jättegulliga.

Inga ulliga lamm längre, inga skuttande kalvar på grönbete.

Och hagarna växer igen,

de sista getterna får dö av ålder.

Ungefär som Federer och Nadal

Det här med politik,

jag vet inte jag.

Hur kan några vara så säkra på att de har rätt

och några andra har fel?

De underskattar väljarna som bara fanken,

vi fattar ju att det kan finnas flera rätt.

Nästan alla partier vill ju att Sverige ska funka,

de vill nå samma resultat.

De har funderat ut var sina sätt att fixa det.

Så varför ska de då hävda att de andra

är ute och cyklar?

De har satt upp sina rivalstugor överallt,

och det känns som om man löper gatlopp när man går förbi dem.

Som om stans alla gatuförsäljare

försökte sälja på en teleabonnemang,

medlemskap i Rädda Barnen, majblommor

och piratkopierade cd-skivor samtidigt.

Jag har bott länge i Sverige,

hela mitt liv.

I många år har jag dessutom brytt mig om vad som händer här.

Varför tror de att jag ska bli klokare av en broschyr?

Mitt beslut inför den 19 september

grundar sig på info som jag samlat på mig i flera år.

Och så det här med rätt och fel:

Partierna och blocken är rivaler,

ungefär som Federer och Nadal.

Riktiga rivaler är ungefär lika starka och lika bra.

Ingen med Nadal som favorit skulle

hävda att Federer är urkass.

Gurka som g

Man får komma ihåg att bokstäver
kan låta på fler sätt än det uppenbara.
G, till exempel.
I gärna och Göteborg uttalar man det som ett j,
i gurka som g.
Och j i sin tur; i jour blir det ett sje-ljud
men i jumperset är det ett klassiskt j.
För att inte tala om kombinationer som sch, stj, hj, gj och liknande
– vad löjligt det det skulle låta om man uttalade bokstäverna bokstavsgrant.
Men många tycks ha glömt att f kan uttalas som v.
Förr använde man till och med f i stället för,
eller i kombination med, v för att säga v.
1906 genomfördes en stavningsreform,
hafva blev hava, af blev av, hvad blev vad,
öfre blev övre, Gustafva blev Gustava;
lika bra det eftersom det ändå uttalades v.
Några gammelstavningar finns kvar, främst i namn;
Gustaf, Olof, Boije af Gennäs,
men uttalet är precis som det alltid varit.
F kan vara v.

Tunnelbana

”Se upp för dörrarna, dörrarna sprängs.”
Varningen får mig alltid att rycka till.
Men så länge jag har åkt tunnelbana
har ingen dörr sprängts eller ens skadats bara en smula.
Antar att det hela är tunnelbanelingo
och att de menar att dörrarna snart ska stängas.

Ostkrok eller

Heter det ostkrok eller ostkork?

Det lär man nog aldrig få reda på,

eftersom de som säger det ena är lika säkra på att det är rätt

som de andra är på att alternativ två är rätt.

För mig är det solklart att ostkrok är det rätta namnet,

men till exempel här i Solna är det ostkork som är det vanligaste.

Vi brukade köpa ostkrokar till fredagskvällarna hemma

när jag var liten, som ett fredagsmys innan fredagsmys blev ett riktigt ord.

Chips förekom också, dill och gräslök var poppis som smak,

men de lövtunna lättsaltade var ändå de som höll i längden.

(Dill/gräslökschips och ostkrokar i samma

tugga var dock den godaste kombinationen!)

Ny drar jag mig också till minnes

att vissa familjer i Brunflo också sa ostkorkar,

jag fick en speciell känsla av de familjerna,

som om de var lite annorlunda.

Ofta var det de familjerna som också uttalade kaviar

med betoning på det första a:et i stället för det andra.

Själv tycker jag att ostkrok är ett givet namn,

de små majsbågarna med ostsmak ser ju ut som små krokar

– knappast som korkar.

Hade de sett ut som korkar vore det naturligt att kalla dem för ostkorkar,

men som läget är nu i påsarna med Cheez Doodles

så känns ostkrokar som den naturliga benämningen.

De jordgubbar vi åt

Kanske är det för att jag kommer norrifrån
som jag inte förstår paniken över jordgubbarna.
Men jag tror också att folk bara har fått för sig
att de alltid ätit jordgubbar på midsommar.
Jag tror att jordgubbar mognar tidigast under juli
och att de växer på ut i augusti.
Sommar och jordgubbar hör ihop,
det har vårt minne sett till att vi vet.
Men midsommar har inget med sommar att göra.
Midsommar är väl bara dörren in till sommaren?
De jordgubbar vi åt,
åt vi troligen inte under midsommarhelgen.
För övrigt åt vi inte nypotatis till påsk heller,
och vi handlade höstkläder i oktober och inte i juli.
Julskyltningen startade den första advent
och inte i början av november.
Kan vi inte orka vänta igen?

Smör som behövs

Man kan vara bäst i världen på så mycket som aldrig uppmärksammas.
Att veta att man slagit rekord utan att några kameror bevittnat det och spridit det.
Jag tänkte på det senast när jag åt frukost härom dagen.
Det slog mig att jag alltid tar precis så mycket smör som behövs.
Oavsett storleken på brödbiten så tar jag alltid upp lagom med smör med smörkniven.

Nu heter stan Stan

Det går inte att resa från Luvlieluspie till Staare
eftersom det är samma stad.
Luvlieluspie står för Östersund
och Staare för stan – på sydsamiska.

Det där stället har alltid haft två namn.
Östersund var vad det hette,
men det kallades för stan.
Östersunds kommun,
Östersunds Skidlöpareklubb –
i allt officiellt var det Östersund som gällde.
Men från vilken plats i Jämtland man än åkte för att komma till Östersund så sa man att man skulle till stan.

Jag tänker fortfarande på ordet ”stan” som Östersund.
Jag säger att jag ska hem till stan när jag åker upp till Östersund.
För mig skulle Östersund lika gärna kunna heta stan även officiellt.

Och plötsligt är det så.
På sydsamiska.
I början av februari togs beslutet,
Luvlieluspie spolas,
nu är det Staare som gäller.

Så nu heter stan Stan.