På Pedersord: maj 2009

söndag, maj 31

Bara att sitta still

Jag gick och hämtade ett glas vatten,

då förlorade Söderling ett game.

Efter det vågade jag inte röra mig.

En snus ville jag i alla fall ta,

men när jag sträckte mig efter dosan

satte han en forehand i nät.

Bara att sitta still,

precis som när jag genom att inte klia mig på två timmar
fick Wilander att slå Lendl i Paris nån gång på 80-talet.

Så blev det tiebreak, matchbollar

och Nadal som inte orkade hålla en boll på rätt sida sidlinjen.

Söderling får spela kvartsfinal på Roland Garros

tack vare en orörlig kille i Solna.

Känslan av att vara i ett växthus

onsdag, maj 27

Bra gubbat

Att sätta sig i skuggan av ett mangoträd
när det börjar bli lite varmt
är just det.

söndag, maj 24

Jag vaknade en morgon
och tänkte att jag var på Guadeloupe.
Soluppgången vid femsnåret,
katten på frukosten,
stackmolnen från luften,
flaskananasen på marknaden,
palmen på stranden,
getterna.
Allt tydde på det.

onsdag, maj 20

Surkraft. En urkraft

För några år sedan tänkte jag på att en sur person
kan bli den som sätter stämningen för en hel grupp.
Den sure hägnar in livsutrymmet och grumlar det.
Jag tänkte att sägningen sour power passade för fenomenet,
enbart av sin sinnesstämning får en person makt att styra flera.
Men jag har inte använt det,
troligen för att ordet sour väl inte motsvarar den svenska humörbeskrivningen.
Snarare nåt som är syrligt, som en whiskey sour.
Nåt svenskt uttryck för samma sak trodde jag inte fanns,
särskilt inte ett som är en omskrivning av ett annat,
som sour power är till flower power.
Men nyligen kom jag på
att jag bara hade behövt översätta orden rakt av.
Sur och kraft.
Surkraft.
En urkraft som man kan lite för stor betydelse.

måndag, maj 18

Tuggummi, duvor, nackar

Han dök upp igen

Det var i förra söndagens DN-kryss som han dök upp igen.

Nils Ahlroth, som spelade fastighetsskötaren Nils Peter Möller i serien N.P. Möller, fastighetsskötare.

Den gick på tv på 70-talet, hade han inte en hund?

En tax?

Han verkade snäll, men ibland förstod jag inte riktigt vad han sa.

Skånska kan vara svårt när man är liten.

söndag, maj 17

30 kryss på Öland

Rödhuvad törnskata.

Jordugglor.

Småskrake.

Rörsångare.

Myrsnäppa.

måndag, maj 11

Det är bara yta

söndag, maj 10

Hon är underbarsk

Det är en förtjusande tjej.
Ibland bara lite sträng på ett kärvt sätt.

Hål ändå

Det blev några rätt spännande hål ändå i brödet från i går märkte jag när jag började skära lite mer.

lördag, maj 9

bakade bröd

Det var ingen riktig fjong i surdegen,

jäsningen kom aldrig riktigt i gång.

Man ser att det blev kompakt.

Tanken var att det skulle vara extra håligt.

Men gott är det ändå.

så höga och smala

inte en oupptäckt countrykvinna

Vad heter tjejen som sjunger, frågade jag bartendern.
Det är en kille, men annars var det rätt.
(Vad menade han var rätt? Att jag uppfattade att någon sjöng?
Tack, det var enkelt.)
Jag fick skivfodralet och såg att sångaren hette Pete Molinari.
Tvärtom mot vad jag trodde
så var det en ganska ny manlig artist,
och inte en oupptäckt countrykvinna från 60- eller 70-talet.
Under de minuter jag var inne på tjejspåret
tänkte jag att världen ändå måste ha varit bättre
än vad jag hittills tänkt.
Att en tjej fick lov att göra sån musik för 30, 40 år sedan
utan att behöva vara en knarkande Janis,
att hon inte hade tvingats sjunga nonsens
som Tammy Wynette eller nån.
Men det var alltså en kille,
som verkar älska gammal musik
framförd med analoga instrument som ståbas.
Men då tänkte jag ändå att världen kanske är bättre
än vad jag hittills tänkt,
att det fortfarande finns nya artister
som låter som gamla tjejer.