fredag, juni 26

Billie Jean har redan skrivits






















När Elvis dog blev jag jävligt ledsen.
Farsan och morsan var ledsna.
I sandlådan pratade jag med en kompis om att Elvis inte fanns längre.
Han tittade på mig,
fick sand på överläppen när han torkade snoret, sa ingenting.
Jag kände att han inte hade förstått.

Jag förstod inte riktigt heller,
för det jag var mest ledsen över
var att jag inte skulle få se hans snygga fejs i några filmer mer.
Han var död och såna kan inte vara med på tv.
Och musiken, hur skulle det gå med den?
Ingen mer Love Me Tender, In the Ghetto eller Tutti Frutti
(Todi Frodi på barnengelska).
Morsan försökte trösta mig
genom att köpa en skiva
med ”den nye Elvis”.
Men Costello var liksom inte samma grej.

32 år senare dör Michael Jackson.
Mest sorgligt är att tänka på hur han behövde leva.
För nu fattar jag att det folk har gjort finns kvar.
Jackson kommer att dansa varje dag för den som vill.
Och Billie Jean har redan skrivits.

onsdag, juni 24

Bara lite sund lust






















Lönnarna släpper sina gröna frön rätt ner på trottoaren.
Borde de inte vänta på rätt ögonblick?
Tills fröna mognat,
och kanske se till att de hamnar i jorden.
Så att det blir nya lönnar?
Eller handlar det om tristess,
satta som pynt i en steril stadsmiljö som de är?
Som för bovar och rövare
som får sitta i fängelse
och kanske inte har annat att göra än att pilla på sig själva.
Eller är det bara lite sund lust?
Lätta på trycket som uppstår
i försommarens lätta grönska.
Rätt ogenerade är de.

söndag, juni 21

Fem timmar senare



En gammal surdeg,
gjord på vildjäst
av aprikos,
hade legat och gottat sig i kylen i flera månader.
Jag la den i assistenten
tillsammans med lite mjölslattar, vatten och salt.
Degen blev perfekt. Fem timmar senare
var den smidig och stark,
gick att snurra upp mot taket utan att den gick sönder.
Kokt skinka, passerade tomater, mozzarella, oregano.
Högsta värme, fem minuter per pizza kanske.
Inbakat är underskattat,
men den här gången vann den utbakade.

En jamare


Katten var borta nånstans på gården
i tre timmar.
Vi sa till gubben som satt på gården ovanför
att vi letade efter henne.
”Jaha, och jag vill ha en jamare”, sa han.

torsdag, juni 18

Solkigt och smutsfärgat


Reatider,
och som vanligt undrar jag vad franska turister i Sverige tänker
när det står Sale på skyltfönstren.
Vilken av översättningarna kommer för deras medvetande?
Rakt beskrivande
som smutsigt, lortigt eller skitigt?
Eller tänker de
att det står svinaktigt, plumpt eller lågt?
Solkigt och smutsfärgat, ja, det kunde ju vara en beskrivning av varan.
Ohyfsat tänker jag att det är,
mot fransmän och mot oss som tycker att rea borde funka lika bra.
Vulgärt är det utan tvekan.

onsdag, juni 17

Ljuset




















Tre vänner på Facebook med samma slags profilbild.
En med en giljotin,
en med munnen snörpt och
en som är ett ansikte i rymden.
Men det som för dem samman är ljuset.
60-talet, det är väl också en gemensam nämnare?

måndag, juni 15

Majstångens flint




























Det gick inte att kolla väderutsikterna för Laxviken,
men grannbyn fanns med.
Det är midsommarplaner
och vädret är en poäng.

Regnet ser jag inte ut att komma undan,
inte ens om jag drar till Deshaies på Guadeloupe.
Där kan man pynta kransen med passionsblommor,
ha en kolibri eller flera svävande omkring sig
som om man slagit huvudet i en tecknad film.

En femgradig midsommar i Jämtland
hade inte ens maskrosorna slagit ut.
Hässjeroarna som vi gjorde en stång av
kläddes med musörat björkris.
Halvväxt gräs kapades så långt ner det gick
och användes för att kamma över majstångens flint.
Han som somnade på ängen fick tredubbla duntäcken.
Jag trodde jag slog huvudet i isen,
men det var trots allt sjöbottnen jag hade nått ner till.
Snöstjärnor svävade runt huvudet.

fredag, juni 12

Människor som hyllar studenterna

















Skrik och skratt hör jag,
musik för en Ibizafest,
jag ser att de häller öl på varandra.
Dansar och hoppar i fontänen på Sergels torg.
Lastbilarna tutar. Av ljudet att döma är det fest där nere,
tjocka rader av människor som hyllar studenterna.
När jag tittar ut finns inga hyllande horder,
gängen på flaken är vitsvarta öar
som driver omkring på asfalten.
Snurrar kring fontänen.

Free @ last,
står det på ett skynke.
Något de firar genom att åka runt i små fängelseceller.
Kanske känner de sig tvungna att skråla
eftersom ingen annan gör det.

söndag, juni 7

Hur många nös tillsammans






















Om jag hade lagt min röst på ett annat parti,
ändrat mig i sista stund,
hade det fått en röst till då?
Eller hade det fått hundra fler?
Tusen, tio tusen?

Som om man nyser på på en flygplats
och nån som sitter längre bort nyser exakt samtidigt.
I hela världen,
hur många nös tillsammans med oss då?

Är det slumpen,
eller är vi upprepningar av varandra?

tisdag, juni 2

Deras gråsparvar

Vi kollade in de fläckiga duvorna vid hotellets infart
som om de var trestjärniga rariteter.
När en gulmagad tätting kom
för att stjäla smulor från bordet intill på restaurangen
slet jag upp kikaren och skådade
som om jag vore i Norra Lunden vid Ottenby.
Hjärtat slog snabbt när en rödbröstad med grov sparvnäbb
var nära att äta ur min hand under en fikarast i regnskogen.
Zenaida
-duva,
sucrier
– som helst äter socker,
rouge-gorge – som inte har en aning om att rödhaken som bor hos oss
är en helt annan typ.
Att det här var deras gråsparvar, talgoxar och vanliga duvor
var mindre viktigt.
Och när jag såg en gråsparv kila omkring
som en rouge-gorge i går
tänkte jag att det inte är helt omöjligt
att det sitter en guadeloupier med bultande hjärta på Bullens Café
och matar fåglar med wienerbröd.

Posted by Picasa