Nej, se det snöar

”Jag ser det snöar”,
skriver folk när det snöar.
De tänker förstås på den gamla sången
som fortsätter:
Nu blir det vinter, nu blir det vinter
som vi har önskat. Hurra!

Men i sången preciseras aldrig
vem som ser att det snöar.
Det är ingen som ser alls,
Felix Körling som skrivit texten
konstaterar bara ”se det snöar”.

Så det skulle kunna vara så,
att ”jag ser det snöar”
har blivit förvandlat från
”ja, se det snöar”.
Om det inte var för att texten lyder
Nej, se det snöar.

Pricken över i

Jag uppfattar att det är så här pricken över i ser ut.
Det uttryck som beskriver att fullända något
blir i bild nåt ofullständigt, överbelamrat
och kladdigt.

Lilla i har en prick,
annars vore den inte ett i.
Kanske borde vi säga ”pricken som gör att det blir ett i”,
när nånting ska beskrivas som fullbordat.

Ljugfakta #5

Ett extra tjockt strå som skjuter upp ur ögonbrynen
är kroppens eget sätt att säga att det är dags att binda lånen.

Ljugfakta #4

Krogar som har ett bord i matsalen
där personalen kan uppdatera FB,
lägga patiens eller bara slöa
är 30 % mer framgångsrika.

Ljugfakta #3

Diskmaskinen var ursprungligen en fiskmaskin
för tillverkning av bland annat gös.
Alla delar byttes ut,
men namnet behölls till stora delar.

Ljugfakta #2

Tjädern har ett stort ordförråd.
Till exempel har den 14 olika utryck för ”rödhårig”,
samtliga med nedsättande betydelse.

Ljugfakta #1

Maskrosen var ursprungligen ett påhitt av Christer Ulfbåge.
Släktet har sedan etablerat sig i världen och är livskraftigt.

En marodör tillbaka

Jag undrar med vilken rätt
rökare gör luften illaluktande.
En förlupen fjärt i hissen
skäms man för.
Man ber om ursäkt
när en varmrökt lax
börjar osa i micron.
Vissa dagar vill man helst inte
släppa in folk hemma.
Odörer vill man inte stå för.

Med en cigg i handen
har man frikort på olukt.
Frisk luft blir sjukt
olustig att andas.
Men om det nu är okej,
då ska jag uppfinna
en osande uppfinning.
Med den står jag i rökrutan
och är en marodör
tillbaka.

Även en Annandag påsk

Långfredagar förr var trista.
Överblivet godis från häxräderna i grannskapet
var det enda som fick tiden att gå.
Juldagar också,
tills man började dricka öl senare de kvällarna.
Nu är alla dagar lika varandra,
skillnaden är att man inte jobbar.
Till och med på Skyltsöndagarna
har butikerna öppet.
Kanske är det helt okej att det blivit så,
men värre är att helgavslutningarna tappat stinget också.
Kolla bara på tv-utbudet,
även en Annandag påsk kör kanalerna på
som vilken måndag som helst.
Helger borde avslutas med Jim Carrey,
vilda västern, Loffe Carlsson.
Vad som helst!
Bara inte det vanliga.

Mer och mer bekant

Betoningen brukar sitta på näst sista stavelsen,
inte på de två sista.
Vi säger kAffe, inte kAffE.
SEnap, inte sEnAp.
(Vi säger Ananas också, trots att första a:et inte är näst sist, så det är väl ett undantag. Men det är det ju också för sörlänningar som betonar alla tre a:n som om frukten stavades annannass.)
Det blir därför WAssberg och StEnmark,
MArklund och LÄckberg.
Erik Berglund hette BErglund, tills han flyttade till Stockholm
Nu heter han Bromée efter att ha gift sig.
På Malin spricker det.
Där kör vi dubbelbetoning:
MAlIn.
Är det ett förvirrat anpassningsförsök?
Jag försöker komma på vad gamla människor hemma har sagt,
men a’MAlin och a’MAlIn känns lika bekant.
Mer och mer bekant.

Mer en rökruta

Är helt beredd på att stödja
dem som vill förbjuda
rökning på allmän plats.
Över Sergels torg går jag inte
för det är mer en rökruta.
Inte bara pundarna, alltså, alla röker där.
Sen kan man råka hamna bakom en rökare
som ska till samma ställe;
Hamngatan ner mot Norrmalmstorg
eller till och med genom Humlegården.
Värst är att kliva ut i friska luften
och så står rastande rökare utanför porten.
Såg en sån i dag,
hon på bilden.
Drack kaffe och spelade Angry birds
med en cigg mellan fingrarna.
Gravid var hon också.
Men skit i ungen,
nu är det mig det är synd om.

Ursäkta att jag

Det ska nog vara förlåt och inte ursäkta
om man vill gottgöra en tabbe.
Tanten som körde in i en medpassagerare med sin resväska
på tunnelbanan sa ursäkta,
och det lät som om hon sa
”såg du inte att jag skulle köra med väskan här, grabbjävel”.
Ursäkta använder man väl när man ska få någons uppmärksamhet,
när man ska tränga sig förbi någon i rulltrappan.
Ursäkta att jag tränger mig på, men jag måste gå förbi,
eller ursäkta att jag stör, kan du tala om var svartklubben ligger.
Om man däremot ränner in i någon i rulltrappan,
spiller ut någons drink i förbifarten,
då är ett förlåt på sin plats.

Skejtarna i fontänen

Skejtarna i fontänen på Sergels torg
åker mot en upphöjning och hoppar till.
Brädan vrider sig ett halv varv i luften
och landar upp och ner.
Skejtaren tar några avstannande steg för att återfå balansen.
Nästa kille gör samma sak,
under tiden har den första killen gått tillbaka till startplatsen.
Allting börjar om,
brädan hamnar hela tiden på rygg.
Allt skulle vara behagligare om killarna till exempel
landade på brädan och rullade efter hoppet.
Det måste vara tråkigt att ha en hobby man inte kan.

Åt och drack på Riche

Jag är inte bilmekaniker,
inte tandläkare. Därför brukar jag köpa såna tjänster.
Jag bokar tandläkartid och de frågar
om det ska vara både lagning och undersökning.
Ni får bestämma, säger jag.
Jag tror att nåt pajade när en hallonkärna fastnade,
men jag vet inte vad som kan göras åt det.
Lagning alltså? frågar hon.
Men...
Jaha, då bokar vi det.
Och bilen sen,
i webbokningen får jag fylla i vad som behövs göras.
Kamrem, spindelleder, batteri, stötdämpare, bromsar,
servoolja.
Ingen jävla aning,
kan vi inte göra så att jag kör bilen till er
och ni kollar på den och berättar för mig vad som krävs?
Det alternativet går dock inte att välja på webben.
Man kanske borde köra till en verkstad innan man lämnar in bilen på verkstad.
Kolla tänderna före tandläkarbesöket.
Jag kommer ihåg att jag gick ut och åt och drack på Riche
efter båda de här bokningsförsöken.

Lämna hjässan

Håret är det första som blir senilt.
Plötsligt en dag vet inte enstaka hårstrån var och hur de ska växa.
De famlar, kliar sig i sina hårhuvuden,
chansar på att de ska vara vita.
Eller vänta nu, var det ryggen vi skulle växa på?
”Grabbar, lämna hjässan,
jag tror det är nedanför nacken vi ska hålla till.”
I sin dementa vardag får de för sig att byta kvalitet,
opåkallat skjuta ut från underarmen,
bosätta sig i öronen eller i näsan
eller bara tappa fotfästet.