Mer och mer bekant

Betoningen brukar sitta på näst sista stavelsen,
inte på de två sista.
Vi säger kAffe, inte kAffE.
SEnap, inte sEnAp.
(Vi säger Ananas också, trots att första a:et inte är näst sist, så det är väl ett undantag. Men det är det ju också för sörlänningar som betonar alla tre a:n som om frukten stavades annannass.)
Det blir därför WAssberg och StEnmark,
MArklund och LÄckberg.
Erik Berglund hette BErglund, tills han flyttade till Stockholm
Nu heter han Bromée efter att ha gift sig.
På Malin spricker det.
Där kör vi dubbelbetoning:
MAlIn.
Är det ett förvirrat anpassningsförsök?
Jag försöker komma på vad gamla människor hemma har sagt,
men a’MAlin och a’MAlIn känns lika bekant.
Mer och mer bekant.

Mer en rökruta

Är helt beredd på att stödja
dem som vill förbjuda
rökning på allmän plats.
Över Sergels torg går jag inte
för det är mer en rökruta.
Inte bara pundarna, alltså, alla röker där.
Sen kan man råka hamna bakom en rökare
som ska till samma ställe;
Hamngatan ner mot Norrmalmstorg
eller till och med genom Humlegården.
Värst är att kliva ut i friska luften
och så står rastande rökare utanför porten.
Såg en sån i dag,
hon på bilden.
Drack kaffe och spelade Angry birds
med en cigg mellan fingrarna.
Gravid var hon också.
Men skit i ungen,
nu är det mig det är synd om.

Ursäkta att jag

Det ska nog vara förlåt och inte ursäkta
om man vill gottgöra en tabbe.
Tanten som körde in i en medpassagerare med sin resväska
på tunnelbanan sa ursäkta,
och det lät som om hon sa
”såg du inte att jag skulle köra med väskan här, grabbjävel”.
Ursäkta använder man väl när man ska få någons uppmärksamhet,
när man ska tränga sig förbi någon i rulltrappan.
Ursäkta att jag tränger mig på, men jag måste gå förbi,
eller ursäkta att jag stör, kan du tala om var svartklubben ligger.
Om man däremot ränner in i någon i rulltrappan,
spiller ut någons drink i förbifarten,
då är ett förlåt på sin plats.

Skejtarna i fontänen

Skejtarna i fontänen på Sergels torg
åker mot en upphöjning och hoppar till.
Brädan vrider sig ett halv varv i luften
och landar upp och ner.
Skejtaren tar några avstannande steg för att återfå balansen.
Nästa kille gör samma sak,
under tiden har den första killen gått tillbaka till startplatsen.
Allting börjar om,
brädan hamnar hela tiden på rygg.
Allt skulle vara behagligare om killarna till exempel
landade på brädan och rullade efter hoppet.
Det måste vara tråkigt att ha en hobby man inte kan.

Åt och drack på Riche

Jag är inte bilmekaniker,
inte tandläkare. Därför brukar jag köpa såna tjänster.
Jag bokar tandläkartid och de frågar
om det ska vara både lagning och undersökning.
Ni får bestämma, säger jag.
Jag tror att nåt pajade när en hallonkärna fastnade,
men jag vet inte vad som kan göras åt det.
Lagning alltså? frågar hon.
Men...
Jaha, då bokar vi det.
Och bilen sen,
i webbokningen får jag fylla i vad som behövs göras.
Kamrem, spindelleder, batteri, stötdämpare, bromsar,
servoolja.
Ingen jävla aning,
kan vi inte göra så att jag kör bilen till er
och ni kollar på den och berättar för mig vad som krävs?
Det alternativet går dock inte att välja på webben.
Man kanske borde köra till en verkstad innan man lämnar in bilen på verkstad.
Kolla tänderna före tandläkarbesöket.
Jag kommer ihåg att jag gick ut och åt och drack på Riche
efter båda de här bokningsförsöken.

Lämna hjässan

Håret är det första som blir senilt.
Plötsligt en dag vet inte enstaka hårstrån var och hur de ska växa.
De famlar, kliar sig i sina hårhuvuden,
chansar på att de ska vara vita.
Eller vänta nu, var det ryggen vi skulle växa på?
”Grabbar, lämna hjässan,
jag tror det är nedanför nacken vi ska hålla till.”
I sin dementa vardag får de för sig att byta kvalitet,
opåkallat skjuta ut från underarmen,
bosätta sig i öronen eller i näsan
eller bara tappa fotfästet.

Om vi lärde om

Vår gångstil är så välutvecklad,
evolutionen har sett till
att vi ska ta oss fram så energisnålt som möjligt.
Om vi lärde om,
gick lite mer energikrävande,
skulle vi inte behöva lägga 550 kronor i månaden
på gymkort.
6 600 per år.