Håret är det första som blir senilt.
Plötsligt en dag vet inte enstaka hårstrån var och hur de ska växa.
De famlar, kliar sig i sina hårhuvuden,
chansar på att de ska vara vita.
Eller vänta nu, var det ryggen vi skulle växa på?
”Grabbar, lämna hjässan,
jag tror det är nedanför nacken vi ska hålla till.”
I sin dementa vardag får de för sig att byta kvalitet,
opåkallat skjuta ut från underarmen,
bosätta sig i öronen eller i näsan
eller bara tappa fotfästet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar